Det jag lägger märke till först i bilden är glaset med vatten och en guldfisk i. Glaset står på kanten av en mur som skiljer åt havet från torra land. I mitten går det som en reflektion av ljus på havet och längre bort ser man en ö som är svart. Hela bilden är svartvit och de ljusaste delarna är på havet.
Jag tror bilden handlar om skillnaden mellan frihet och fångenskap, då fiskar egentligen tillhör vilda vatten och inte i ett glas som en människa satt den i, Det ser ut som att fisken längtar efter att få komma ut till havet och eftersom havet är så ljust ser det ut som himmelriket för fisken.
Budskapet är nog mest att vi måste sätta oss in i andras situationer och förstå hur andra tänker. När jag ser bilden väcker det en känsla av att jag vill släppa ut fisken i havet för jag tycker så synd om den.
Bilden är i porträttformat och själva glaset med fisken i är centrerat i bilden. Eftersom glaset är runt gör det att ögat dras till den först av allt i bilden, vilket gör att man känner att det är det som är huvudsaken med bilden. Annars, om man inte skulle se glaset först skulle det bara se ut som en vanlig solnedgångsbild med en guldfisk i ett glas där. Även fast glaset inte är perfekt i mitten är bilden ändå väldigt symmetrisk. Om den skulle vara helt symmetrisk skulle den inte vara lika intressant och den skulle se för iscensatt ut. Nu ser bilden mycket djupare ut och eftersom den också är svartvit, gör det att bilden ser lugn och konstnärlig ut. Om det skulle finnas färg tror jag att den skulle bli för "rolig" och det skulle inte förmedla något djupare budskap.
Punctum är någon detalj på en bild som fångar ögat och påverkar någons känslor, den väcker ömhet. Det är anledningen till att vissa bilder berör oss mer än ändra bilder som inte väcker en enda känsla hos en. Varje människa påverkas olika av olika bilder och därför kan man inte, som fotograf, bestämma vad sin bilds punctum är. Det beror helt på vilka erfarenheter man har som individ och sätt att tolka saker.I den franske författaren, litteraturforskaren och semiotikern Roland Barthes bok, "La chambre claire", beskriver han punctum som "känslan av att någonting i bilden attackerar medvetandet och skjuter pilar genom den annars släta bildytan". Punctum gör att en bild inte bara är en bild, utan att den betyder något och fastnar i våra hjärnor. Det är inget fotografen eller betraktaren kan kontrollera. Utan punctum skulle nog inte bilder betyda så mycket som de gör, utan det skulle bara vara något man kollar på sen går vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar