Bilden visar Adam som sitter på en kulle/berg helt naken på den nedre vänstra delen av bilden, och räcker ut sin hand till på ett lite lat sätt mot Gud. På högre högra delen av bilden ser man Gud räcka ut sin hand så långt han kan mot Adam, med hjälp av sina änglar som är runt sig. Gud har på sig, vad det ser ut som, ett slappt nattlinne och tack vare hans stora gråa skägg ser man tydligt att det är en man. Bakom dem är det bara vitt, som ser ut som himlen. Det ser nästan ut som att Gud håller på att sugas in i ett rött hål som är formad som en människas hjärna och att hans änglar drar honom in i det. Han ser ut att inte vilja släppa taget om Adam. Det ser ut som om Adam vore Guds son och de ska säga hejdå för första gången. Adam verkar inte så ledsen medan Gud verkar ha mycket svårt att säga hejdå.
Denna bild är en takfresk i Sixtinska kapellet, målad av Michelangelo år 1511. Den illustrerar den bibliska berättelsen från Första Mosebok, där Gud andas liv i Adam, som är den första människan. Adams nakenhet symboliserar att man inte ska skämmas av Guds egna skapelse, för då skäms man över Gud. I Bibeln står det att människan liknar Gud själv, men att han varken är man eller kvinna, vilket är anledningen till att han har på sig något för att dölja könsorganet. Eftersom Adam och Guds fingrar är väldigt nära, men inte riktigt nuddar, kan det symbolisera att Gud alltid är nära dig och kommer alltid räcka ut en hand för att hjälpa dig. Att det röda "hålet" är format som en hjärna kan betyda att Gud alltid finns inom oss. Michelangelo, som målat denna målning dissekerade lik, så det är mycket möjligt att han målade formen bakom Gud som en hjärna med mening.
